Socialdemokraterna i Europaparlamentet anklagar på Newsmill (9/3) oss moderater och kristdemokrater för att vara fast i 90-talet när vi i tisdags röstade emot skatten på finansiella transaktioner (FTT). Inget kunde vara mer fel.
För det första verkar Marita Ulvskog med flera ha stannat i 1970-talet och missat att vi redan vet hur en FTT fungerar, eftersom vi prövade konceptet i Sverige under 1980-talet. Det var den socialdemokratiska regeringen som införde en transaktionsskatt, då som nu för att straffa ”finansvalparna” vid Stureplan. Men det enda konkreta resultat som den så kallade ”valpskatten” uppnådde var att handeln flyttade från Stockholm till London. När den borgerliga regeringen sedan avskaffade skatten efter maktskiftet 1991 var det få socialdemokrater som höjde rösten, eftersom alla insåg att skatten var ett fundamentalt misslyckande. Ulvskog var med redan då, men verkar uppenbarligen inte ha tagit lärdom av historien.
I dag är de finansiella marknaderna än mer lättrörliga samtidigt som europeiska finansmarknader utmanas av tillväxtekonomier som vuxit fram sedan Ulvskog med flera införde valpskatten. De som har anledning att glädjas över en ensidig transaktionsskatt i EU är inte alla de som får betala mer för sina lån, utan Shanghais borgmästare som gärna vill se världens finansiella centrum växa fram där.
För det andra debatteras det i EU just nu hur vi ska bli mer konkurrenskraftiga. Få saker är så genuint skadliga för en ekonomis konkurrenskraft som högre skatter. Det gäller framförallt skatter som gör investeringar och budgetsanering dyrare. Tror socialdemokraterna på allvar att Europa skulle se mer av investeringar och satsningar om vi införde nya skatter på dessa investeringar? Tror de på allvar att fattiga människor i Afrika får det bättre för att SOS Barnbyar och Rädda Barnen får betala extra skatter när de slussar biståndspengar till fattiga länder? För även om socialdemokraterna säger sig vilja slå ned enbart på spekulanter kommer skatten att slå blint. Det finns nämligen ingen praktisk möjlighet att särskilja en transaktion från en annan. Transaktionsskatt slår som hårdast mot de delar av världen som är som mest beroende av kapital.
För det tredje är det en illusion att en transaktionsskatt skulle betalas av banker, eller rika bankirer och finansmän. Alla höjda avgifter och skatter drabbar i slutänden den enskilde konsumenten och skattebetalaren. Det gäller skatt på el som drabbar elpriset, skatt på bilar som drabbar bilpriserna och skatt på flygresor som drabbar passagerare. Det innebär inte att vi inte ska ha skatter, men tro inte att det är kraftbolagen, bilindustrin eller flygbolagen som betalar när man inför en skatt. Det är alltid skattebetalarna.
Om EU gör finansiella transaktioner dyrare genom denna skatt kommer bankerna att höja sina avgifter och det drabbar just den pensionssparare som socialdemokraterna säger sig vilja skydda. Eller för den delen företag som Volvo och Ericsson, som dagligen använder derivatmarknaden för att försäkra sig mot olika finansiella risker. Att som socialdemokraterna därför påstå att derivatmarknaden inte har någon koppling till den reala ekonomin är både okunnigt och direkt felaktigt. När vi som bankkunder gör ett uttag av pengar i banken tar den ut avgifter som sägs motsvara kostnaden. Så blir det också med transaktionsskatten. Så säg rakt ut att ni vill att människor med dyra lån ska betala mer, att företag som behöver låna för sina investeringar ska betala mer och att greker eller portugiser med stora underskott får högre skatter när dessa länder behöver låna. Det blir ingen Joakim von Anka som betalar för oss alla, det blir skattebetalarna som betalar även denna skatt.
För det fjärde, och detta är kanske det värsta av allt, verkar socialdemokraterna inte veta vad de har röstat på. Ulvskog med flera skriver i sin artikel att beslutet i Strasbourg innebär att ”EU aktivt skall verka för en transaktionsskatt på global nivå”, men det är helt fel. Vad de röstat för är att EU ska ”gå före” och unilateralt införa en skatt på finansiella transaktioner oavsett vad världen i övrigt gör – precis samma sak som Sverige gjorde under 1980-talet! Återigen kommer vi se samma mönster, men denna gång kommer handeln att flytta från London till New York och Shanghai. Europa förlorar i konkurrenskraft, arbetstillfällen och skatteintäkter och stabiliteten på finansmarknaden vinner inget.
Därför är vi moderater och kristdemokrater emot idén om en skatt på finansiella transaktioner. Kanske kunde ett samtal med Kjell-Olof Feldt få Ulvskog att komma till samma insikt?
